ORD
Kontroll
Det sitter en man mittemot
och han säger att jag borde lyssna
Och med sin utslitna röst
får han mig faktiskt att tystna
Han säger ingenting nytt men jag orkar inte säga nåt annat
Hade det spelat nån roll,
om jag sagt nåt hade du stannat?
Jag täcker alla vinklar, jag utövar kontroll över mitt liv
och över vad jag vill
Jag tror vi lekte en del med tanken, kan inte världen bara få stå still?
Det sitter en kvinna ibland mitt emot den plats där jag brukar hamna
när jag försöker ta mig hem, så...
nu tänker jag att jag borde stanna
Jag ser på din spegelbild
här i tunnelbanans immiga fönster
Jag kan det här utantill,
jag kommer följa
precis samma mönster
Jag täcker alla vinklar, jag har fullständig kontroll över mitt liv
och över vad jag vill
Jag tror du också lekt med tanken, kan inte världen bara få stå still?
Genom en soluppgång hör jag
det våldsamma ljudet av framtid
som när den väl rullar in
pulvriserar mig och min lilla samtid
För oss var det alltid för sent
men jag hinner aldrig tänka nåt annat
Det är här jag behöver dig,
hade du sagt nåt hade jag stannat
Med lite mindre ego hade jag varit närmre med Maria
Långt ifrån nära
Jag minns de dagar du var här
de var som i en egen värld
Jag minns inte riktigt vad du sa
minns bara försiktigt vem jag var
Äntligen kan jag tänka klart
inte så anpassningsbart
Alla abstraktioner var på lån
Är jag nära? Eller är vi långt ifrån?
Det är inte riktigt slutet
Ingen har sagt nånting
Det är fortfarande varmt men
säg ingenting
Det måste va nånting med ljuset
och hur det faller på din kind
Vad drev oss mot varann?
Inte längtan i alla fall
kanske inte var ditt fel trots allt
Frånvaron av skärpa
när inget är konkret
känns precis som ömsesidighet
Men även minnen blir som tingen
bara ännu mera lån
Var vi nära eller var vi långt ifrån?
Hur kan du va besviken?
Kände vi varann?
Ville vi samma saker,
eller till samma land?
Vi gillade musiken
och hur den rörde oss ibland