ORD

Kontroll

Det sitter en man mittemot

och han säger att jag borde lyssna

Och med sin utslitna röst

får han mig faktiskt att tystna

Han säger ingenting nytt men jag orkar inte säga nåt annat

Hade det spelat nån roll,

om jag sagt nåt hade du stannat?

Jag täcker alla vinklar, jag utövar kontroll över mitt liv

och över vad jag vill

Jag tror vi lekte en del med tanken, kan inte världen bara få stå still?

Det sitter en kvinna ibland mitt emot den plats där jag brukar hamna

när jag försöker ta mig hem, så...

nu tänker jag att jag borde stanna

Jag ser på din spegelbild

här i tunnelbanans immiga fönster

Jag kan det här utantill,

jag kommer följa

precis samma mönster

Jag täcker alla vinklar, jag har fullständig kontroll över mitt liv

och över vad jag vill

Jag tror du också lekt med tanken, kan inte världen bara få stå still?

Genom en soluppgång hör jag

det våldsamma ljudet av framtid

som när den väl rullar in

pulvriserar mig och min lilla samtid

För oss var det alltid för sent

men jag hinner aldrig tänka nåt annat

Det är här jag behöver dig,

hade du sagt nåt hade jag stannat

Med lite mindre ego hade jag varit närmre med Maria

Långt ifrån nära

Jag minns de dagar du var här

de var som i en egen värld

Jag minns inte riktigt vad du sa

minns bara försiktigt vem jag var

Äntligen kan jag tänka klart

inte så anpassningsbart

Alla abstraktioner var på lån

Är jag nära? Eller är vi långt ifrån?

Det är inte riktigt slutet

Ingen har sagt nånting

Det är fortfarande varmt men

säg ingenting

Det måste va nånting med ljuset

och hur det faller på din kind

Vad drev oss mot varann?

Inte längtan i alla fall

kanske inte var ditt fel trots allt

Frånvaron av skärpa

när inget är konkret

känns precis som ömsesidighet

Men även minnen blir som tingen

bara ännu mera lån

Var vi nära eller var vi långt ifrån?

Hur kan du va besviken?

Kände vi varann?

Ville vi samma saker, 

eller till samma land?

Vi gillade musiken

och hur den rörde oss ibland

© 2019 by Urban Hane. Created with Wix.com